Under drygt 10 år har man kunnat se en vacker kurdisk tjej dansa brevid E-type på scen. Hon har fått stå ut med både det ena och det andra i press, och i ”folkmun” men ändå har hennes popularitet hållit sig hög. Tjejen är förstås ingen mindre än Dilnarin Demirbag, mer känd som ”Dee”!

 

Hej Dilnarin, hur mås det?
Bra, men lite skönt jetlaggad eftersom jag precis kommit hem från Paris och Miami.

 

Vad sysslar du med nu för tiden?
Jag har passat på att göra saker som jag inte haft tid för medan jag reste runt med E-type, som att gå en utbildning som jag länge varit intresserad av. Jag har rest mycket och träffat vänner, sådant som jag sällan hann med förut.

 

Du är mest känd som dansare bakom allas våran E-type. Där har du varit i 10 år på mängder av spelningar runt om i världen. Hur kommer det sig att du började dansa med E-type?
Jag jobbade som dansös på diverse klubbar i Stockholm och det första jobbet jag gjorde med Martin var när han arbetade tillsammans med Stakka Bo i deras gemensamma grupp som hette E-type Stakka b. Jag jobbade mycket på Sturecompagniet och där träffades vi ofta. Han fick mitt telefonnummer genom en väninna som heter Victoria, och sedan skickade han sin första singel, ”Set the world on fire” till mig. Jag gillade den, och började samarbeta med Martin.

 

Hur har det varit att jobba med E-type?
Det är jätteroligt att jag har fått ta plats och skapa min egen del av showen, något som Martin alltid har uppmuntrat. Vi känner varandra väldigt väl efter åren som vi har arbetat tillsammans, Martin har blivit som ett syskon för mig, syskon kan bråka och slita håret av varandra, men i slutändan kramas de alltid.

 

Efter sex års dansande bestämde du dig för att försöka med en egen karriär och bli solosångerska. Det blev två singlar men sen vart det inget mer – varför då?
En anledning till att jag satsade på en solokarriär var att jag ville visa för folk att jag faktiskt har en röst. Men jag tror inte att jag var förberedd på ansvaret med att vara egen artist. När jag arbetade ihop med Martin så var det alltid han som frontade oss utåt och skötte alla affärsmöten. Jag älskar artisteriet men hatar allt krångel med alla beslut och alla möten. Det var en ständig fight för att få göra saker på det sättet som jag ville, skivbolaget ville hela tiden tona ner mig och göra om mig.

 

Du har fått utstå det ena med det tredje för din utmanade dans och mängd hud jämfört med tyg på kroppen. Hur ser du på den kritiken?
Jag förstår inte kritiken. Och ärligt talat så skiter jag i den.

 

Det har vid några tillfällen kommit fram att du och Nana Hedin inte dragit jämt, stämmer det?
Jag och Nana har båda samarbetat med samma artist, men blivit ombedda att ha olika roller på scenen. Jag tror att hon ofta har vänt sin ilska mot mig, i stället för att vända den mot de personer som faktiskt valde våra roller. Men jag tror också att Nana måste inse sina begränsningar, precis som jag måste inse mina. För att skapa ett vinnande koncept så måste alla göra det de är bäst på. Som till exempel: Martin är fantastisk på att charma publiken verbalt, mycket bättre än vad jag är, så det logiska är att han får sköta det, osv.

 

Hur är eran relation idag?
Den existerar inte. Vi arbetar inte tillsammans och träffas därför inte.

 

Senaste bråket inför förra årets sommarturné med E-type sa att du då blivit lite arg på E-type för att han inte velat ge dig ”rätt lön”, men ändå har ni varit med varandra i drygt 10 år – hur är eran relation idag?
Mycket bra, vi var nyligen på semester tillsammans. Vi har nyligen blivit grannar och det är bra att du påminner mig, jag borde faktiskt hälsa på honom oftare och låna en kopp socker… Ha ha.

 

Den fråga som jag tror alla frågat sig och som faktiskt ramlat in några gånger till E-typeportalen inför denna intervju är så klart om vi någonsin kommer få se dig dansa brevid E-type någon mer gång?
Ja, om han hostar upp lite deg. =0)

 

Jag gissar att musik är en stor del av ditt liv, men vad har du mer för intressen?
Efter att ha läst socialpedagogiskt basår har psykologin och det mänskliga psyket blivit ett jättestort intresse för mig. Jag läser väldigt mycket om det och lär mig saker om mig själv samtidigt. I övrigt så reser jag mycket, hälsar på vänner som jag har runt om i världen och har det bra.

 

Besökarnas frågor har nästintill alla varit ungefär detsamma frågor som är med i intervjun och nästan alla saknar dig väldigt mycket och hälsar så gott!
En fråga var om du inte skulle dansa med E-type något mer, skulle det bli en solo-karriär eller blir det något helt annat?
Vem vet… ;-)

 

En annan lite speciell fråga från en besökare är, varför det kom sig att du lärde dig att dansa på ett så utmanande sätt som det blivit i mångas ögon?
Jag vet inte, jag har alltid uttryckt mig genom dansen, alla känslor, glädje, ilska och sorg. Jag började dansa till ganska hård musik, med artister som Billy Idol, Salt ´n Pepa och Sisters of Mercy, och min dansstil växte fram ganska naturligt.

 

Till sist, E-typeportalens smått legendariska intervjufråga: Om du vore en skrivbordslampa: på vems skrivbord, och varför, skulle du då sitta?
Pela, som föll offer för hedersmord, efterlämnade en syster som har visat jättestor styrka och vittnat om det som hänt. För henne skulle jag gärna vara en värmande lampa.

 

Jag tackar Dee så hemskt mycket för att du ställt upp på den här intervjun, och jag med många andra önskar dig lycka till i framtiden – hoppas vi får se dig bredvid E-type snart!